tusen tankar & funderingar
Man kanske inte kan tro det men min hjärna går konstant på högvarv.
Varför tänker man så mycket?
Jag har alltid varit lite av en.. (vet inte vilket ord som är bäst att använda..) "grubblare", kanske. Men egentligen inte på ett negativt sätt. Eller jo, när jag var yngre. Men jag funderar numera mest över livet, mitt liv.
Vad vill jag göra ? Vad ska jag bli ? Vad kommer hända i framtiden ? Kommer jag att bli lycklig snart ? Hur kommer jag klara mig i framtiden ? Vad kommer jag jobba med ? Varför känner jag mig så ensam ? Varför känner jag mig ensam när jag ändå har vänner kring mig nästan hela tiden ? Varför är jag så negativ ? Varför tar jag ibland så lätt på livet och ibland sitter och grubblar i timmar ? Varför kan jag inte bara vara som alla andra ? Varför kan jag inte se bra ut ? Varför kan jag inte vara nöjd med mig själv ? Varför gjorde jag bort mig? Varför gjorde jag världens största tabbe, som uppenbarligen tidigare gjorde mig mega-lycklig från starten? Varför sårar jag mig själv? Varför har jag den där konstant kliande känslan i kroppen, över just det som hände ? Varför kan jag inte bara gå vidare? Varför känner jag mig så tom, men ändå så fylld av liv? Varför grubblar jag, som nu, överhuvudtaget ? ..
- det finns en hel del frågor utan svar, och de är förbannat blandat.
Jag klagar ändå inte, känner mig ibland jävligt negativ, men ändå så tänker jag: " äh, jag klarar det här". Men .. ibland går det ju inte. Såklart. Det måste ju gå skit ibland för att sen kunna gå bättre, I guess.
Jag kanske är den där otacksamma typen som inte är nöjd över min tillvaro och bara klagar? Äh fan heller, så är det inte. Jag är tacksam, det hade ju kunnat vara värre. Eller hur ?
Det är bara det att mycket hade kunnat vara så mycket bättre.. och det stör mig.
Kommentarer
Trackback
