Cause it was Africa. My Harnas.
Hemkommen från Afrika nu efter att ha spenderat en månad på en familjeägd farm utanför Gobabis, Namibia. "Harnas".
Jag kommer att skriva och berätta hur jag upplevde det, vad jag lärde mig och vad jag har varit med om. Men hur ni än bär er åt så kommer ni ändå aldrig att förstå hur det kändes i hjärta och själ,- dag för dag.
Vaknade upp varje morgon i min lilla stuga/cabin. Vi bodde 4 tillsammans. Vårt cabin hette "Nama".
Man hörde lejonens rytande och hur fåglarna började vakna till liv igen. Varje morgon.
Det var, trots det, så tyst att du kunde höra en gren knäckas på flera hundra meters avstånd.
Dags att gå upp. Den knallröda solen värmer redan nu. Klockan är ca 7 på morgonen och de första två veckorna var det riktigt kyligt. Man hade vantar, mössa och varma jackor. Våren är här nu. Men det tog inte många dagar innan det blev riktigt varmt både dag och natt.
Vi arbetade med olika uppgifter varje dag. Man blev så småningom indelad i 4 olika team, beroende av hur länge du stannar o.s.v
Jag blev i The Hound Dogs. Bästa gruppen ever.
Varje grupp ansvarar för vissa antal djur. Men sen kan du mysa med alla hur mycket du vill, på din free-time.
Vi ansvarade för strutsarna, en hyena "Gumbi", några vilda och tama mungos, några av hundarna på gården, en papegoja "Tumela", kaninerna, en ekorre, några baboons o.s.v
Våran grupp vad så bra för att alla grymma personer jag mötte, hamnade slutligen i min grupp. Vi blev så tighta. Var hjärtekrossande när folk sen skulle börja fara därifrån.. varje fredag kom det nya volontärer, samtidigt som volontärer åkte därifrån varje torsdag..
Så det hann hända en del under mina 4 veckor. När jag kom dit var vi 23 nya tjejer på farmen. Sammanlagt var vi då ca 50 stycken men de som redan var där.
När jag nu åkte var vi 19 som lämnade farmen, och 3 nya hade kommit in.. så ni kan tänka er hur liten gruppen med volontärer plötsligt blev.
Djuren man ansvarar för ska få mat varje dag, det ska vara rent och snyggt i alla inhägnader, man ska lära känna dom och ta hand om dom. Sen på den fria tiden får man vara med vilka man vill i stort sett. Det är lite olika tider man måste anpassa sig efter bara så att djuren även får tid ifred.
Djuren är som människor. De kan inte börja gosa med dig första minuten de ser dig. De vill ha tid att lära känna dig. Så innan man hade sleep out med ett djur är det viktigt att den har träffat dig tidigare. Samma sak med människor. Det är inte alla som sover med sin "date" första natten heller. Alla är olika.
Men känslan av att sova med en baby gepard tätt intill dig som du hör andas tungt och tryggt är en ovärderlig känsla.
Låg och kollade på den stjärnklara himlen och lyssnade till de andra djuren som finns på farmen. Man hör allt.
Hon liksom spinner som en katt, men det låter högt som att någon kör över dig med en cross. Haha. Svårt att förklara. Jag kan inte förklara. Det är helt sjukt och när hon slickar dig så gör det som ont för att hennes tunga är som sandpapper. Hon test-biter och klöser lite för att hon är nyfiken. Men jämför du henne med leopard babysarna så är hon ingenting. De klöser och biter för att leoparder har ett annat jakt-sinne än geparder. Leoparder är mer jägare, geparder har lättare för människor dessutom.
Athena är en gepard som är svår att inte älska. Man blir förälskad. Storm-kär. Spenderade en hel del tid tillsammans med henne, men önskar jag fick spendera mer. Tiden går för snabbt.
Men jag kan lova att jag är så fruktansvärt glad att jag fått vara med om det med just henne. Hoppas att hon växer upp och snart blir frisläppt i naturen igen.
Sen fanns det även andra saker som man fick lov att göra på farmen. Varje grupp har också en teamleader som säger vad resten av gruppen ska göra under förmiddagen och eftermiddagen. Farm work, research, tour, outside feeding, interaction med djuren o.s.v
Det var hårt arbete. De sista två veckorna var "hårdare" för då hade våren liksom börjat och solen började bli riktigt het. Över 40 grader C.
Den här resan har gett mig mycket. Jag vet mer om mig själv på ett annat sätt. Du är så mycket med dig själv när du reser ensam att du måste liksom finna ett slags lugn.
Man var runt folk mestadels hela tiden. Man blev som galen tillslut. Sen när man fick sin tid ute i bushen att bara sitta, lyssna till naturen och se alla dessa färger och intryck så blir man som ett med sig själv. Det är en otrolig känsla kan jag meddela. Men kommer tyvärr aldrig att riktigt kunna förklara.
Man uppskattar allting så mycket mer. Man är starkare som person. Självständig. Mäktig på något äventyrligt sett. Man har liksom dragit ett stort lass till stacken och fått så mycket nya känslor.
Jag har träffat fantastiska individer. Djur och människor.
Man ska uppskatta det man har. Livet är inte rättvist.
Jag har en annan syn på livet efter denna resan. Så samtidigt som jag gjorde mycket för dom på farmen, så har de gett en hel del tillbaka till mig. Mer än jag trodde. Och det är oundvikligt.
Man kan tycka man är lite löjlig till en början men sen börjar man tänka kring orden man får höra varje morgon:
YOU are the architect of your own life.
What you believe
You Are
A dream is just a dream.
But a GOAL is a dream with a plan and a deadline.
The only thing that can stop you from doing what you want and love, is yourself.
It's your life, your rules. Your decisions. Your own adventure.
Don't let other people have the chance to ruin it.
... det är som en helt annan vinkel av livet. Och du förstår sedan att vi är riktigt bortskämda. Man vill visa sin uppskattning och jag kan säga att jag var inte redo att lämna mitt liv på farmen.
Leopard babyn Matla <3
Gepard babyn Athena<3
Fuck. Jag var inte mogen att komma hem än. Jag vill tillbaka.
Jag kommer att skriva och berätta hur jag upplevde det, vad jag lärde mig och vad jag har varit med om. Men hur ni än bär er åt så kommer ni ändå aldrig att förstå hur det kändes i hjärta och själ,- dag för dag.
Vaknade upp varje morgon i min lilla stuga/cabin. Vi bodde 4 tillsammans. Vårt cabin hette "Nama".
Man hörde lejonens rytande och hur fåglarna började vakna till liv igen. Varje morgon.
Det var, trots det, så tyst att du kunde höra en gren knäckas på flera hundra meters avstånd.
Dags att gå upp. Den knallröda solen värmer redan nu. Klockan är ca 7 på morgonen och de första två veckorna var det riktigt kyligt. Man hade vantar, mössa och varma jackor. Våren är här nu. Men det tog inte många dagar innan det blev riktigt varmt både dag och natt.
Vi arbetade med olika uppgifter varje dag. Man blev så småningom indelad i 4 olika team, beroende av hur länge du stannar o.s.v
Jag blev i The Hound Dogs. Bästa gruppen ever.
Varje grupp ansvarar för vissa antal djur. Men sen kan du mysa med alla hur mycket du vill, på din free-time.
Vi ansvarade för strutsarna, en hyena "Gumbi", några vilda och tama mungos, några av hundarna på gården, en papegoja "Tumela", kaninerna, en ekorre, några baboons o.s.v
Våran grupp vad så bra för att alla grymma personer jag mötte, hamnade slutligen i min grupp. Vi blev så tighta. Var hjärtekrossande när folk sen skulle börja fara därifrån.. varje fredag kom det nya volontärer, samtidigt som volontärer åkte därifrån varje torsdag..
Så det hann hända en del under mina 4 veckor. När jag kom dit var vi 23 nya tjejer på farmen. Sammanlagt var vi då ca 50 stycken men de som redan var där.
När jag nu åkte var vi 19 som lämnade farmen, och 3 nya hade kommit in.. så ni kan tänka er hur liten gruppen med volontärer plötsligt blev.
Djuren man ansvarar för ska få mat varje dag, det ska vara rent och snyggt i alla inhägnader, man ska lära känna dom och ta hand om dom. Sen på den fria tiden får man vara med vilka man vill i stort sett. Det är lite olika tider man måste anpassa sig efter bara så att djuren även får tid ifred.
Djuren är som människor. De kan inte börja gosa med dig första minuten de ser dig. De vill ha tid att lära känna dig. Så innan man hade sleep out med ett djur är det viktigt att den har träffat dig tidigare. Samma sak med människor. Det är inte alla som sover med sin "date" första natten heller. Alla är olika.
Men känslan av att sova med en baby gepard tätt intill dig som du hör andas tungt och tryggt är en ovärderlig känsla.
Låg och kollade på den stjärnklara himlen och lyssnade till de andra djuren som finns på farmen. Man hör allt.
Hon liksom spinner som en katt, men det låter högt som att någon kör över dig med en cross. Haha. Svårt att förklara. Jag kan inte förklara. Det är helt sjukt och när hon slickar dig så gör det som ont för att hennes tunga är som sandpapper. Hon test-biter och klöser lite för att hon är nyfiken. Men jämför du henne med leopard babysarna så är hon ingenting. De klöser och biter för att leoparder har ett annat jakt-sinne än geparder. Leoparder är mer jägare, geparder har lättare för människor dessutom.
Athena är en gepard som är svår att inte älska. Man blir förälskad. Storm-kär. Spenderade en hel del tid tillsammans med henne, men önskar jag fick spendera mer. Tiden går för snabbt.
Men jag kan lova att jag är så fruktansvärt glad att jag fått vara med om det med just henne. Hoppas att hon växer upp och snart blir frisläppt i naturen igen.
Sen fanns det även andra saker som man fick lov att göra på farmen. Varje grupp har också en teamleader som säger vad resten av gruppen ska göra under förmiddagen och eftermiddagen. Farm work, research, tour, outside feeding, interaction med djuren o.s.v
Det var hårt arbete. De sista två veckorna var "hårdare" för då hade våren liksom börjat och solen började bli riktigt het. Över 40 grader C.
Den här resan har gett mig mycket. Jag vet mer om mig själv på ett annat sätt. Du är så mycket med dig själv när du reser ensam att du måste liksom finna ett slags lugn.
Man var runt folk mestadels hela tiden. Man blev som galen tillslut. Sen när man fick sin tid ute i bushen att bara sitta, lyssna till naturen och se alla dessa färger och intryck så blir man som ett med sig själv. Det är en otrolig känsla kan jag meddela. Men kommer tyvärr aldrig att riktigt kunna förklara.
Man uppskattar allting så mycket mer. Man är starkare som person. Självständig. Mäktig på något äventyrligt sett. Man har liksom dragit ett stort lass till stacken och fått så mycket nya känslor.
Jag har träffat fantastiska individer. Djur och människor.
Man ska uppskatta det man har. Livet är inte rättvist.
Jag har en annan syn på livet efter denna resan. Så samtidigt som jag gjorde mycket för dom på farmen, så har de gett en hel del tillbaka till mig. Mer än jag trodde. Och det är oundvikligt.
Man kan tycka man är lite löjlig till en början men sen börjar man tänka kring orden man får höra varje morgon:
YOU are the architect of your own life.
What you believe
You Are
A dream is just a dream.
But a GOAL is a dream with a plan and a deadline.
The only thing that can stop you from doing what you want and love, is yourself.
It's your life, your rules. Your decisions. Your own adventure.
Don't let other people have the chance to ruin it.
... det är som en helt annan vinkel av livet. Och du förstår sedan att vi är riktigt bortskämda. Man vill visa sin uppskattning och jag kan säga att jag var inte redo att lämna mitt liv på farmen.
Leopard babyn Matla <3
Gepard babyn Athena<3
Fuck. Jag var inte mogen att komma hem än. Jag vill tillbaka.
Kommentarer
Trackback
