martinaforsberg

Grejen är den att jag blir irriterad när en människa blockar min hjärna.
Gillar inte att tänka, känslomässigt, på en annan person. Vill vara ifred.. haha.

Men hur lätt är det när en människa ploppar fram från ingenstans, oavbrutet?
Gillar det inte för att jag tappar koncentrationen. Blir som störd i vad jag håller på med och tycker det är irriterande att en annan människa styr min dagliga inställning och även humöret.
Låter ju sinnessjukt när jag ens säger det men jag tycker det är så skönt när man bara har sig själv att tänka på och bry sig om. Man slipper allt joll.

Att skita i allt och alla och bara göra vad man vill är så skönt. Utan att känna något. Problemet är bara det att nu är det rubbat. Kaotiskt.
Men det är kanske inte alltid som man har makten över sina känslor, tyvärr. Detta har nu pågått ett tag och jag är less på att det inte försvinner. Haha

Så man får ju vänja sig vid att avbrytas i sina funderingar av en annan människa, från ingenstans, ett litet tag till.

Skit.
Okej, färdig-gnällt.