hate to admit it

Hatar att erkänna det, men just nu hatar jag mitt liv. Fjantigt? Kanske.

"Många andra där ute har det värre än du". - Vet jag väl. Ska vara glad över hur jag lever och behandlas för det? Skiter i hur andra har det, faktiskt. Det är mitt liv jag pratar om och det är inte bra.
Jag har det säkert värre än många andra där ute också.

 
Utan att överdriva så är det så jag känner.
Negativ jävel? Ja.


För mycket saker hade kunnat bli så mycket bättre.

Men jag håller i. Jag nöter på.
Puttar upp en 35tons stenbumling i uppförsbacke. Varje dag. Hela tiden.


Åker iväg en sväng idag. Onödigt? kanske. Kul? självklart.


Keep holding on.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0