martinaforsberg

Livet har mer taggar än rosenknoppar alltså..


Jag lägger inte ut mina känslor och tankar på facebook angående det som hänt.. jag har liksom ingenting jag vill "dela". Skriver hellre här i min blogg då, där jag kan diskutera fritt med mig själv och bara skriva av mig.
Har inte just någonting som jag tror någon annan intresserar sig av nå just ändå. Och läser ni utan intresse,- skyll er själva. Bättre än såhär blir det inte..

Det skär i bröstet på mig. Jag är här men ändå inte här.. jag är tacksam över mitt liv, det hade kunnat gå åt helvete om jag inte var den jag var. Om jag var någon annan .. ? Då hade det nog spårat ur. För .. hur ska jag säga.. jag är ju beredd på saker som skett, och vet därför hur jag skall vara inför framtiden. Utan rätt vänner och de familjemedlemmar vi är kvar i vår trasiga, och ändå kärleksfulla familj, så hade det gått åt helvete och så är det bara.

Jag vet inte alls vad detta inlägg går ut på. Det är bara något som jag måste få ur mig.
Har svårt att gråta och prata öppet med folk,  sånt som satt sig genom åren tror jag.

Och det som nu skett mellan dig och mig.. det är förskräckligt.. synd.. och som jag sagt tidigare: onödigt och besviken blir jag ju..
Jag förstår liksom inte om även jag gjort något knas ? .. säg det i så fall. För jag kan verkligen inte ana något.



Jag har svarat på dina frågor, försökt att vara mig själv, försökt att ge så mycket jag kan av känslor och tillit, försökt att vara stöttande och positiv - dock aldrig riktigt förstått till vilka syften då du varit ledsen över saker som inte riktigt framgått klart för mig .. försökt att ge dig det man vill ha i ett förhållande.

Visst brast det för mig med när mormor dog. Tro det eller ej men det tog hårt. Har aldrig varit med om nå sånt förr och det satte direkt sina spår på våran, redan trasiga, lilla familj här hemma.. och morfar är knäckt.


Du vet även mycket väl vad som varit på tapeterna mellan bl.a pappa och mig, vilket ibland kan förstöra en hel dag för mig.. jag blir lite off, lite tyst och lite nere. Men du har ändå lyckats få mig att le.. du löser mina problem snabbt som en flaska sprit för en alkis. Jag vet att det blir värre senare, men du är grym på att dämpa mitt humör till något bra just under den katastrofala stunden. Konstig förklaring men jag hade ingen bättre på lager..


Jag .. ah.


Jag vet allt du sagt till mig.. och jag lyssnar. Det vet jag att jag är bra på. Jag har hållt om dig, gett dig det jag kan ge, lyssnat och försökt få dig att må bra. För när du mår bra så mår jag bättre. Jag har förklarat för att du skall veta saker från min synvinkel.. svarat på frågor som jag egentligen inte vill svara på eller prata om, men just för att jag vet att det uppenbarligen underlättar för dig att få fram svaret.

Har aldrig haft något att dölja.


Tala bara om vad som gick snett..


.. cause I can't take it anymore