Det här går inte längre. Jag måste åka igen.



Jag vill sitta där, tätt intill dom.. höra, känna, se.. blunda och njuta. Iaktta deras beteende. Minut för minut, som jag gjorde för lite mer än en vecka sedan..


Jag vill se soluppgången. Den knallröda solen som stiger i horisonten. Våren har passerat och sommaren växer fram.
Jag vill  se det igen.Göra det igen. Känna det igen.. Höra djuren vakna igen.. varje dag och ingenting är sig likt.

Expect the unexpected.



Jag vill sova med henne igen. Se henne en gång till och göra det igen.
Det gör riktigt ont i hjärtat.

Jag har aldrig varit bra på att säga "hej då".

Ordet "ovärderligt" har fått en ny betydelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0